Senaste valrörelsen, litet som 1:a världskriget

1:a världskriget utkämpades med nya vapen och metoder inom ramen för ett gammal världsbild. Efter fredsslutet visste egentligen ingen vem som vunnit, förlorat eller varför. Efter krigsslutet utbredde sig ett stort vakuum där alla tidigare auktoriteter hade svårt att orientera sig.

Senaste valrörelsen utspelade sig mellan politiska konstellationer som ingen, inte ens de inblandade, trodde skulle ha någon verklig betydelse efter valet.

Sociala medier och olika former av massmedia kom att istället för partierna själva, skapa den kontext i vilken valrörelsen utspelades. Alla partiledare uppträdde kontinuerligt i någon av dessa forums arrangerad debatt. Där upprepande intill trötthetens eller löjets gräns (stryk det som inte önskas) samma innehållslösa och till inte förpliktigande fraser.

Någon som kommer ihåg något vallöfte av relevans?

Så kom då valresultatet efter vilket alla inblandade, med en likartad liturgi om än med litet varierande motiveringar utropade sig till segrare. Detta inför en i bästa fall likgiltig menighet, men de som där och då kunde uppbåda något engagemang funderade redan över fortsättningen.
Det bedövande vakuumet inträdde och har nu varat i snart tre månader.

I vakuumet utspelar sig vad som bäst kan liknas vid en teatral ”sängkammarfars”. Ledare för olika partier som före valet svor varandra evig (nåja) trohet, vandrar i media in och ut ur verkliga eller imaginära dörrar vilka man verbalt slår och smäller i.

Talmannen har gått från att vara en rituell process skötare, till någon som alla dessa politiska företrädare som före valet sökte ansvaret för att ”regera”, har abdikerat inför. På något sätt framstår han som ANSVARIG för att skapa en regering. Inte den procedur- och formalia ansvarige han enligt regeringsformen är.
Bilden av en svans som viftar på hunden blir tydlig.

Istället hänvisar dessa ”mandom och morske män” och någon kvinna, alla frågor som har med själva regeringsbildandet att göra till honom. Detta, när frågan ”vad händer nu?” kommer på tal igen efter ytterligare ett misslyckande. Partiföreträdarna tycks ha fått för sig att regera är ett läggspel där makten skall sökas genom minsta gemensam nämnare. Misslyckat? Igen? Ta det med talmannen. ”Don´t put the blame on me”!
Bilden av Mony Phytons ”The life of Brian”, där ansvaret flyttas till den stenade genom ett gemensamt återupprepat ”him, Him. HIM!”, kommer för mig.

Centerns Annie Lööf tycks i allt sitt krumbuktande ha förväxlat aktivitet, med förmåga och insikt. Hon skulle sondera utifrån sakfrågor minsann. Detta istället för fokus på statsministerposten och såg därigenom ”andra” möjligheter. Vem försökte hon lura med detta? Trodde hon på fullt alvar att det var någon av de berörda som INTE var till 100% uppdaterad på de övriga partiernas ståndpunkt i olika sakfrågor? Vi har ju just haft en valrörelse, innehållslös det skall tillstås, men de olika partiernas positioner kunde inte gått någon förbi. Mer än möjligen Annie Lööf.

Försök frammana bilden. Annie kommer in till Löfven eller Kristersson och säger, ”Har du tänkt på att m / s kanske skulle kunna dela denna er uppfattning i denna sakfrågan utan att ni vet om det?” Patetiskt!
Efter att ha röstat ”rött” till den statsministerkandidat hon försvurit sig till hela valrörelsen, så harmades hon i sitt innersta att ingen av s / m skulle kunna rösta ”gult” för valrörelsens den andra av huvudmotståndare. I och med detta språkbruk reducerades även regeringsbildandet plötsligt till färgkombinationer. Litet som i kvasiledarskapsböckerna ”Omgiven av idioter” med flera. Trams!

Kan det bli banalare?
Och, kunde ingen politisk reporter ställt den uppenbara frågan ”Vilken sakfråga inbillar du dig innehåller en okänd dimension för motståndaren?” Detta i stället för att naivt spekulera om hon hade ”ett ess i rockärmen”.

Min analys är tyvärr att nuvarande vakuum inte kommer att lösas genom en mogen och insiktsfull analys av läget. Insikten att det är en förkrossande borgerlig majoritet i riksdagen.
Partiers uppgift, hyperkondencerat, är att formulera politiken, vinna val och skapa majoritet för genomförande av politiken. Den borgerliga regeringsförklaring som Ulf Kristersson skulle kunna presentera skulle i allt väsentligt kunna genomföras. Det är det som är politik.

Att söka stöd för en uppfattning och därefter så långt som möjligt få gehör för densamma så att den blir beslut. Lag.

Att förfasa sig över ett SD stöd i riksdagens omröstningar är billigt publikfrieri, men framförallt en bristande insikt om på vilka arenor man skall utkämpa vilka slag.

Jag vill vara tydlig med att jag i grunden tar avstånd från det mesta SD står för. Allt ifrån deras människosyn, till deras inskränkta förhållande till internationellt samarbete, över till deras förakt för den liberala demokratin. Men… det devalverar inte värdet på deras röster för sunt borgerliga förslag.
För… de är inne i riksdagen.
Vill man göra något åt det sakförhållandet skall man vinna över dem, reducera dem, i valrörelser.
Om man misslyckas med det får man böja sig för ett av två faktum: '
- Antingen har de rätt i sak, i vart fall i de väljares begreppsvärld som röstat på dem;
- Eller så hade de bättre argument. Oavsett vilket så är riksdagen och striden om regeringsmakten INTE ett forum att kompensera för det misslyckandet.

Nu skall de utnyttjas så långt det går för att genomföra en för landet sund politik.
På det sättet tvingas de också att i verkligheten ta ställning i viktiga sakfrågor.

Politik är, enligt min egen erfarenhet, ytterligt sällan val mellan rätt och fel. Det är en ständig avvägning mellan motstridiga intressen. Där det oavsett vilken ställning man än intar i en sakfråga, alltid finns en opinion emot.

Att kompensera för misslyckanden i valrörelsen visavi SD genom att försöka neutralisera dem i riksdagen, med en förlamad regeringsmakt som följd, är inte bara felaktigt i sak. Det är dessutom dumt. Dumt då det ger dem möjligheten att distansera sig från konsekvenser av i stort sett alla beslut och därmed alltid få en möjlighet att liera sig med den alltid, i alla beslut närvarande missnöjda opinionen. Dubbelfel alltså.

Min värsta farhåga är att klarsyn inte skall komma att lösa upp nuvarande vakuum. Istället likt förhållandena efter 1:a V-kriget måste det lösas i en ny drabbning. Där kommer SD att dansa på övriga partiers gemensamma misslyckandes grav. Risken föreligger uppenbart då, att de liksom jag, vilka före senaste valet förutspådde SD som största parti skall bli sannspådda. Vi hade fel men kan komma att får rätt. Det är INTE en upprättelse jag önskar.

Så, se nu för böveln till att samla ihop borgerligheten. Regera kraftfullt och framsynt.

Avlöva därmed SD sin särställning inför nästa ordinarie val. Utnyttja därigenom den svaghet alla populistpartier har inneboende då de av opportuna skäl återkommande kommer att rösta mot bättre vetande.

Det är en investering i väljarnas förtroende, i de viktiga beslut som måste tas inför de stora samhällsomställningar som väntar runt hörnet samt en investering i ett reducerat SD i nästa val.

Det omvända kommer i framtiden tyvärr, riskera att visa sig vara förödande.

Jörgen Hansson

Läs hela inlägget »

Det är många resonemang om Ryssland och dess (stor)maktsambitioner dessa dagar.
Mycket är sanningen.  Men... inte hela sanningen.
På något sätt lyckas det ofta bli dubbelfel.

Jag vill komplettera och delvis nyansera bilden något.                                                                                         
Först generellt och sedan för Sveriges del.
Ryssland efter Sovjet och Boris Jeltsin var totalt slaget i spillror. I i stort sett alla avseenden. "Väst" kunde gjort mer för att stödja de liberala och demokratiska krafterna. I stället talades det ständigt om "Seger" över fienden. Utförsäljningen av de statliga bolagen var fullständigt feltänkt, och utförligt beskrivet av i t.ex "Mitt krig mot Putin" av Bill Browder. I detta läget tog Putin över. Vi kan i dag konstatera att det långsiktiga resultatet av hans långa maktinnehav, i stort sett på alla plan, åtminstone ur ett "västligt" perspektiv är en "Faield state".
En oligarkdriven kleptokrati. Men...läget när han tog över, var så nära total samhällskollaps man kan komma. Genom att alliera sig med de oligarker som i de flesta fall lurat eller på andra sätt roffat åt sig ägandet av enorma tillgångar i kölvattnet av Sovjetstatens upplösning, så kunde han/de börja en åternormalisering av vardagslivet för huvuddelen av den Ryska befolkningen.
Oligarker som visade aspiration för att utmana presidenten fick känna på sin egen medicin uppbackat av hela den genomkorrumperade statsapparatens kraft.
Men i längden skulle naturligtvis inte hela befolkningen låta sig nöja med varor i butikerna och stigande reallöner. Framförallt inte när de flesta via digitala medier, mer eller mindre fritt, kunde ta del av omvärldens utveckling. Som den gamle KBG-chef han var insåg han vissa fakta och vidtog mått och steg.

Först.                                                                                                    Nationell identitet måste återupprättas.                                                För att skapa ett "Vi" måste man först skapa ett "Dom".                                                                                     
Myten om den hämndlystna och aggressiva omvärlden måste (åter)skapas.

Därefter.                                                                                                Detta mytbygge räcker inte i längden.                                                                                                 Väst måste "luras" att faktiskt börja hota Rhodina. Några vapen eller militära resurser stod egentligen inte tillbuds. Men... att använda de tekniker för subversiv och undergrävande verksamhet, använda i alla konflikter kostade inte så mycket.                                                                                                  Statligt kontrollerade "Trollfabriker" nyhetskanaler som SPUTNIK och en stark kontroll av inhemsk media åstad kom två saker.
Påverkansoperationer i, framförallt och i första hand Europa skapade där bilden av ett farligare Ryssland än vad det var, och de ryggmärgsmässiga motreaktionerna kontrasterade inne i Ryssland den bild man behövde av en aggressiv och hotfull omvärld.                                                                                                                            ”Vi”, de Ortodoxa, mot det katolska eller ogudaktiga depraverat demokratiska Europa. Här spelade internationella sanktioner efter olika enligt mellanstatlig praxis rättsvidriga angrepp på Georgien och Ukraina in.                                                                                             I Ryssland kan ingen förstå upprördheten över att de tog tillbaka Krim, och det nära inland som krävs för direkt access, som Crustjev skänkte till Ukraina 1956 "då det inte hade någon betydelse".        
Nu när mottagaren, Ukraina, skulle gå över till "Fienden" var det ju inte mer än rätt att gåvan togs tillbaka.
Detta likt varje skilsmässa då familjeklenoderna, skänkta vid högtidsdagar måste återbördas, för det var ju inte en gåva "egentligen", utan bara stundens infall av bevis på uppskattning.                                    

De i väst som upprördes över tilltaget kan ju fundera över vad reaktionen skulle blivit om Cubanerna skulle försökt ta över kontrollen av Guantanamo, en av USA´s största flottbaser. Och...hur vi i väst skulle reagerat på agerandet.)

Sedan.                                                                                                   Skulle det visa sig att inte ens detta förhållande skulle kunna bestå. Skulle bluffen synas var det kört.                                                                                                 
Här spelade försynen presidenten i händerna. En spirande önskan hos några EU-motståndare i Storbritannien kunde, i samspel med Cambridge Analytica förmås driva missnöjet till en folkomröstning där spelet från Trollfabrikerna kunde förse båda sidor med vrångbilder, styra bort focus från det verkliga skeendet och i grunden starta nedmonteringen av världens största demokratiska handelsblock. EU.                                                                                                                                  
Detta på samma sätt som i stort sett all världens underrättelseverksamhet och politiska bevakning koncentrerades på "freds"-demonstrationerna som krävde väst efterföljd när Brezjnev efter en deklaration av ensidig fredssträvan drog bort mer än 200.000 trupp från Europa. Trupp som var en förutsättning för invasionen i Afghanistan. Det introverta perspektivet möjliggjorde invasionen då och gör idag att vi betraktar Ryssland inte bara som farligt utan även som en potent fiende.  
Allt under det att allt intresse är introvert Europeiskt.

Ryssland är en Failed State, med ett invånarantal på ca 140 miljoner, (mot Europas nära 500 miljoner) vilket dessutom ständigt minskar. Detta dels beroende på aborttal som överskrider födelsetalen, dels en medellivslängd under 70 år för män till följd av en kopiös alkoholkonsumtion. Vidare med den högsta andelen AIDS-fall utanför söder om Sahara.                                                               De har en ekonomi som är mindre än Italiens.
Men gamla reflexer styr vårt beteende och vi springer rakt i fällan.                                                             
Liksom USA gjorde i presidentvalet. (Även om den Ryska inverkan förmodligen hade en marginell inverkan).                                                                                              Det är i detta sammanhang intressant att studera kopplingar mellan företrädare för Cambridge Analytica, Brexitkampanjföreträdarna och företrädare för Trumpkampanjen, och sedan lägga till Trollfabrikernas konton och uppträdande på sociala media.

Enligt min uppfattning är vi rädda för fel saker.                                                                                                  Ryssland skall sättas på plats hårt och effektivt med Europeiska insatser.                                                                                                  Här måste till kombinerade underrättelseoperationer i kombination med sanktioner, och massivt understöd till inhemska demokratiska och liberala krafter.                                                                                  
Inte för att Ryssland är speciellt farliga militärt, (Läs de årliga rapporterna från det Brittiska International Institute for Strategick Studies. De talar sitt tydliga språk.) eller har någon ekonomi att backa den militär de har.                                                                                  Nej, för att de aktivt och medvetet undergräver den demokratiska samhällsutvecklingen i väst.
Hitintills har Europa sammantaget gått på det.                                    

Det måste bli slut med det.
Europa måste sluta vara rädda för den lilleputt som leker stormakt. De är som den lilla klick mobbare på skolgården som drar runt och ställer till djävulskap, tills någon sätter dem på plats. Om vi vill det är det bara att göra. Därutöver skall de inte ha mer uppmärksamhet än vad de förtjänar. 

För Sveriges speciella del är förhållandet litet annorlunda. Inklämt mellan Ryska intressesfären och litet försiktigt inbäddat i NATO ser vi ut som en variabel inom parantes i en ekvation. För att lösa en ekvation vill man börja med variabeln. Neutralisera eller lösa ut den.
Vi ligger geografiskt där vi ligger och även om Ryssland borde vara ett ickeproblem för Europa som helhet, så är det, det gränssättande och normerande för vår säkerhetspolitiska och försvarssituation. Inom parantesen.
Om det är något Ryssland varit bra på under senare år, när man inte har speciellt mycket ”brute force” att disponera på en global eller ens en europeisk arena, så är det en "alternativ strategi", påverkansoperationer och asymmetrisk krigföring.                                Detta är mer än nog för att dimensionera vårt försvar.
Gå med i NATO säger några.
Ok, fördubbla dagens försvarsanslag, vilket det kommer att krävas för ett medlemskap, redan nu och använd resurserna för egen/Nordisk nytta först.
Så kommer det andra naturligt sedan.

Det omvända blir nog ”obra”.                                                                                                                                                                       
Dixi.                                                                                                                                                                                    Jörgen Hansson

Läs hela inlägget »

En internationell sammanslutning av extrema nationalister
Smaka på rubriken ovan. Förmodligen något av det mest motsägelsefulla man kan formulera. Trotts detta, är det en accelererande utveckling vi ser spelas upp framför våra ögon.
Men det stannar inte där.

Motsägelserna blir regel till exempel när Ungerns Premiärminister Viktor Orban och Italiens Inrikesminister Matteo Salvini bildar pakt mot EU. Båda har invandring som viktigaste och överordnad politisk profilfråga. Motsättningen består i att Salvini anser att EU skall ta emot och fördela de migranter som kommer till Italien över medelhavet, och Orban tvärvägar att ta emot en enda migrant.
Bara enade i val av konfliktområde och motståndare.

Donald Trump´s Fd chefsstrateg Steve Bannon, är i Europa med det uttalade syftet att förena de uttalade högerpartier som avvisar liberal demokrati som ledande samhällsskick. Det skall göras genom att vinna… demokratiska val.

I Stv debatten mellan Carl Bildt och Jimmie Åkesson före valet lyfte Åkesson en fråga som passerade obemärkt men som ställer motsägelsen på sin spets. Sammanfattat frågade han om Sverige skulle hylla EU-medlemskapet, om EU inom kort skulle komma att utgöras av länder med högernationalistiska ledningar i majoritet. Vi som hyllat EU, alla dess brister till trotts, som den kraft vilken skapat den längsta sammanhängande fredsperioden i Europas historia.

Alla vi har ”tänkt bort” ett alternativ där Eu skulle komma att styras av antidemokratiska nationalistpartier. Där Sveriges lagstiftning skulle då, på samma sätt som idag, underkastas EU direktiv, vilka då demonterar demokratin.  Plötsligt framstår EU som en ”vackertväder” konstruktion.

Framträdande, litet seniora, internationella politiker, likt Carl Bildt ovan, åker världen över och uttrycker sin harm över sakernas tillstånd och befarade utveckling. De ger, förtjänstfullt det skall tillstås, oroande analyser och skarpa uttalanden om risker med utvecklingen och behovet av en ändrad utveckling. EU´s talman Antonio Tajani uttalade sig om Steve Bannons aktiviteter att försöka störta EU, med att ”det är bättre om du är tyst”.

Ett gemensamt mönster framträder. De som har insikt inser, men tycks tro att man har att göra med någon desorientering. Något man, genom att tala såväl dem som är företrädare, som deras följare ”tillrätta”, kan korrigera.
Det verkar ha gått alla förbi att dessa högernationalistiska organisationer är oerhört välorganiserade. Tillvägagångsättet vittnar såväl om en djup kunskap om hjärnans funktioner, och därigenom hur budskap skall formuleras för att påverka våra känslor, därmed våra beteenden i grunden. Därtill besitter de en oerhört avancerad kunskap om hur olika grupper skall nås via sociala medier. Båda kompetenserna i nivå med, eller över, de främsta underrättelseverksamheterna i världen.

Vi måste börja att inse att det inte kommer att gå att tala dessa grupper och företrädare, eller ens deras följare ”tillrätta”. Tvärt om. Ju mer de utsätts för denna typ av förnumstiga tillrättavisningar från en överhet man inte bekänner sig till eller accepterar, desto mer övertygande kommer företrädarnas budskap och desto mer övertygade kommer följarna att bli.

Några av dessa advokater för den rådande världsordningen, måste göra sig omaket att likt Churchill och Roosevelt, då i strid med de förhärskande opinionerna i respektive land, möta dessa krafter med medel och metoder som är framgångsrika. Överlägsna motståndarna!
Dessa herrar gjorde inte sina historiska insatser för att det var lätt, utan för att det var nödvändigt. Deras insatser lade grunden för den samhällsordning samtliga våra nu levande generationer upplevt frukterna av. Nämligen det största välstånd mänskligheten någonsin upplevt.

Det är detta utmaningen omfattar. Att med all modern vetenskap och till buds stående teknik ta högerextremisterna på allvar, och ge människor, alla människor en möjlighet att genom egna val ta parti för en fortsatt öppen och välståndsskapande samhällsordning. Inte genom att förminska företrädarna eller förnedra följarna utan genom att ta hotet på alvar och möta det med verkningsfulla medel.

Här kommer, som så ofta tidigare i alla konflikter, underrättelsetjänsternas samlade kompetens att ställas inför de största utmaningar sedan 2:a V-kriget eller kalla kriget. Då som nu, i de demokratiska demokratiernas tjänst. För det måste vi till att börja med acceptera att det är, en potentiellt samhällsomstörtande konflikt i vardande.

De historiska kraftmätningarna ovan löstes till synes på stridsfältet eller demonstranternas torg. I verkligheten, genom en djup insikt i hur människor reagerar på olika budskap och ett massivt utnyttjande av datorgenererad informationsteknologi.
Det är dessa krafter som tagits över av högernationalisterna och därigenom, som så ofta genom historien, vänts mot de som tidigare framgångsrikt skapat och brukat dem.
Jörgen Hansson

Läs hela inlägget »

Vi har inget annat att frukta, än fruktan själv
Uttalat av USA´s president Franklin D Roosevelt vid hans installationstal.
Meningen syftade till att få amerikanarna att lyfta blicken och se möjligheter i den djupa ekonomiska depression som rådde vid hans tillträde.
Det förmedlade en djup insikt att det är människor som skapar sin framtid. Den blir faktiskt just som vi bestämmer oss för.

Den uttalades till en befolkning som till största delen bestod av människor från jordens alla länder.
Människor som av en eller annan orsak sökt sig dit för att förverkliga sina egna drömmar. Den alldeles övervägande delen av befolkningen var första eller andra generationens invandrare. Bland annat, närmare en miljon invandrade svenskar.

Idag måste uttalandet skrivas om.
Vi har inget annat att frukta, än ledare som får oss att frukta andra människor.
I land efter land vinner despoter mark med det fullständigt historievidriga och kunskapsbefriade budskapet att andra människor är farliga.
Om de kommer från ett annat land måste de bort. Ut!
Om de bor i ett annat land bör de bekrigas.
Om inte med vapen så med handelshinder eller IT-attacker.

Man kan tycka vad man vill om USA, men denna blandning av människor från jordens alla hörn skapade, gilla det eller inte, en nation som har flest antal bästa universitet, flest antal Nobelpristagare, ger ut flest vetenskapliga rapporter, flest antal medaljer i, i stort sett alla idrotter.
Med ca 5% av jordens befolkning svarar de för ca 22% av global BNP. Listan kan göras längre och där finns också enorma problem att lyfta fram viket inte skall förnekas, men faktum kvarstår

Allt åstadkommit av invandrare på ett par generationer.

Det är inte människor det är fel på, inte ens från andra länder. Lär vi känna dem så är de oftast just som vi. Skapar sin egen lycka givet omständigheterna.
Läs Ola Larsmo´s Swede Hollow, om hur svenskar i de oländigaste områdena runt Chicago levde i början av 1900-talet. Vi skulle kalla det utanförskapsområde här idag.
Läst Per-Anders Fogelströms Stockholmssvit om de inflyttande människorna från främst Dalarna.
Likheterna är slående med de problem vilka ledare som vill få oss att frukta andra människor adresserar.

Allmänt har mänskligheten på ett par hundra år gått från ca 93% fattigdom till 7%. I hela världen. För hundra år sedan var det sannolikare att dö före fem års ålder än att bli 50 år. Tidigare dog ca 30 av Europas befolkning vart århundrade i krig. Nu dör mindre än 500.000 årligen. I hela världen! Genom EU har vi inte haft krig i Europa på 70 år. Det har aldrig tidigare hänt i Europas historia.

Tror någon att världens eller för den delen USA´s eller Europas utveckling är en slump? Nej det är ett odiskutabelt resultat av internationell handel och fritt kunskapsutbyte. Till stora delar en konsekvens av att människor flyttar, blandar sig, lär av varandra och skickar hem pengar och kunskaper för nya positiva utvecklingsprocesser. Allt till nytta för andra.

Att bryta ut effekterna av, i och för sig exceptionell, invandring några år och göra problemen generella är djupt ohederligt. Sett över tiden skulle Sverige varit avsevärt fattigare utan invandring.

Hur häpnadsväckande och otroligt det än kan verka, så var de första invandrana här för ca 8-tusen år sedan…inte svenskar. Det var människor som kom från andra delar av världen som vi i dag kallar länder. De tillhörde andra klaner, grupper och stammar. En utav Sveriges historiska glansperioder var Hansatiden. Ett Östersjöbasserat handelssamarbete. Hels vår stolta gruv- och järnbearbetningsindustri utvecklades av Belgiska Valoner.
Industriutvecklingen efter andra världskriget som skapade det välstånd vi har idag bygdes genom en världsunikt stor exportindustri. Internattionell handel. Och...gjordes möjlig genom invandrad arbetskraft.

Sanningen är att vi aldrig haft det bättre, varit friskare och tryggare.
Orsaken är den liberala demokratin, kunskapsrevolutionen och migrationen.
Trotts detta är vi räddare än någonsin.

I grunden inte på grund av andra människor, utan på grund av ledare som utpekar andra människor som farliga.

Därför har vi inget annat att frukta, än ledare som får oss att frukta andra människor.

Läs hela inlägget »